Citylights
| Lördag eftermiddag, och jag känner inte för att göra någonting alls. Hade som vanligt fantastiskt trevligt med Mattias igår, öl och musik hela kvällen. Du är en riktig pärla, min vän! Var även och klippte och slingade håret igår, blev nöjd för en gångs skull.    Hemma hos MattePatte. Och ikväll då. Borde dra mig ut och göra det som var planerat. Gå till Tivoli och lyssna på Nilla&Martin. Dricka öl. Dansadansadansa. Men orken, och framförallt viljan, finns inte riktigt där. Jag vill göra totala motsatsen. Krypa upp i soffan med film och godis. Helst hade jag velat vara med dig, men det går inte. Det går verkligen inte, inte en chans, zero, noll. Och fan, vad det svider. Kanske är det på tiden att jag försöker tänka bort dig. På alla sätt. Som jag kan önska stunder som denna att jag var i en helt ny stad, med nya människor och platser jag aldrig nånsin sett. Jag drömmer om att bara få vandra gata upp och ner och känna att allt är nytt, spännande och mitt att utforska. Göra precis vad som faller mig in för stunden, inga krav och ingen press. Få vara Emely utan känslan av att omgivningen egentligen önskar att jag var på ett annat sätt. Den där känslan av att inte räcka till. Kanske hade jag i denna nya stad mött en helt ny vän, som precis som jag, tröttnat på det gamla och lämnat allt bakom sig för att få börja på ny kula. Snö, regn, eller sol hade inte spelat någon roll. För vädret har ingen betydelse när man mår bra inne i sig. Det är inte mycket som håller mig kvar, men ändå stannar jag där jag är. Varför? Enkelt svar: Jag är feg och trött. Och kraven och pressen kommer ändå alltid ikapp till slut. Men drömma får jag göra, och det är något som ingen kan ta ifrån mig.  Nu ska jag laga mat med min mamma. Hon är bra, min mami. Trevlig helg till er mina vänner. Adios! |
Kommentarer
Postat av: Mattias
Du är också en riktig pärla vännen!
Trackback
